Stop bugging me!

Visst, jag hade väll förväntat mig att man skulle få syn på diverse småkryp här i Brazilien, vi befinner ju oss trots allt i tropikerna. Vad jag dock inte visste var att jag skulle komma att befinna mig i ett blodigt krig med botten av den biologiska kedjan. Hela Brazilien inklusive storstäderna fullständigt kryllar av små pissiga ettriga två millimeter stora M-Y-R-O-R. Dessa myror finns ÖVERALLT, och då menar jag överallt! Spelar ingen roll hur rik eller hur fattig du är. På väggarna i Boa Vigems lyxlägenheter, i favelan, till och med i vårt urmysiga B&B i Pipa hade dom lyckats förpesta med sina små ben och antenner. En morgon invaderade dom till och min älskade laptop...Jag skojjar inte, jag vaknade och där var dom minst tio kaxsiga svin som körde skytteltrafik på tangentbordet...WTF! Jag insåg ju att det inte skulle vara mer än naturligt att dessa små glidare också skulle infinna sig i vårt nya boende. Mycket riktigt här är dom....tyvärr har det visat sig att detta brännande hat jag känner djupt ner i själen är fullkomligt ensidigt. Vart jag än är vart jag än går så är de där och kryper upp på mina ben och biter mig i knäväcken. Det har blivit så illa att jag har börjat dränka mina fötter med myggmedel bara för att blockera passagen till mina stackars sönderbitna spiror. Jag fick dessutom igår kväll utstå skadeglada hånskratt när jag likt någon slags religös ritual sprejade en stor cirkel med myggmedel runt min säng i hopp om att detta skulle hindra de små svinaktiga myrorna att invadera min sovplats under natten. Det sjuka är att mina underbara rumskompisar inte alls har haft detta problem med myrorna och skrattar gott åt mitt pågående krig mot dessa respektlösa små jäklar. Jag börjar fundera på om det kanske har något med mina arktiska gener att göra, luktar jag socker eller QUE?!!!